Halloj!
Först och främst måste jag börja detta inlägg med en ursäkt, en stor fet ursäkt att jag inte prioriterat att uppdatera här om allt som hänt i min fotbollsvärld de senaste 3(!) månaderna. - SORRY!!
Nu när det är ur världen, tänker jag att jag här nedan får ta del av det jag skrev på hemsidan för Latorps IF.
Vi har nu kommit till halvtidsvilan, tiden då alla gräsplaner i +46-land är som bäst. Tiden då de flesta serier har sommaruppehåll. Denna tid innebär inte bara vila, framförallt inte om du är fotbollstränare. Såklart beroende på nivå, men framförallt på hur det ser ut i tabellen. Men låt oss backa lite, ungefär till mars månad. Precis i skarven då träningsmatchandet började för Latorps IF.
LIF spelade 8st träningsmatcher i perioden 4 mars – 16 april, totalt sett gick man alltså obesegrade och med målskillnaden 27-11=+16mål. Om man tittar på enbart det så är det imponerande, men för att vara ärliga kanske motståndet inte var det optimala (ursäkta alla motståndarlag nu) förutom Adolfsbergs IK och FK Bosna 92 hade Latorps IF tämligen ganska "enkla" matcher. Detta hade såklart sin förklaring, tränare Huerta (jag) kom sent in i organisationen och träningsmatcherna fick bokas in sent och då blev valet av motstånd därefter.
Eller kanske var det LIF som var riktigt vassa? Svår fråga att besvara, personligen tror jag att sanningen ligger någonstans mittemellan. Man ska inte ta ifrån gruppen/grabbarna att de faktiskt gjorde en bra försäsong.
Känslan inför premiärmatchen mot Vretstorps IF var god, vi hade sett de spela och trodde på poäng. LIF fick se sig besegrade av ett starkt VIF och första förlusten efter en lång period av ”vinnande” är extra tung.
Tänk er då också att Latorps IF kom från en otroligt framgångsrik fjolårssäsong (2015) med kval till div.3 och en mycket stark futsal-säsong i ryggen(div.1-spel, DM och AIF-cupen). Med andra ord, hade spelarna nog litegrann glömt bort att förlora.
Förlusten följdes upp av två oavgjorda matcher mot IK Sturehov och Öfvre Adolfsberg. Alla runt laget och spelare sa då ”vi var lika dåliga på våren förra året” och ”vi har genom historien alltid varit ett höstlag”. Kanske inte just de orden du som ny tränare vill höra just då, speciellt när man tittade på tabellen. En tabell ljuger ju aldrig liksom.
Efter två oavgjorda matcher väntade en tuff match mot Scandinavian FC, enda motståndarlaget utöver Grythyttans IF som vi i ledarstaben inte sett spela på försäsongen. En lurig match, det blev torsk med hela 3-0 i en match där hemmalaget var riktigt bra och vi gjorde de riktigt riktigt bra. Det fanns en del faktorer som såklart påverkade resultaten dittills i serien, vi hade inte spelat samma backlinje i 2 matcher i rad. Eller haft samma eller åtminstone liknande matchtrupp 2 matcher efter varandra. Stor omsättning på spelare = ingen kontinuitet. Ingen kontinuitet = inga bra förutsättningar att vinna matcher.
Vi lyckades dock resa oss på 9 och sedan gå för knock när Laxå IF gästade Björkvallen, som för övrigt äntligen var spelbar. Då är vi alltså framme i 14e april(!). Första 3 poängaren bärgades hem och där och då släppte mycket mentalt för många av spelarna. Vi hade ju varit med alla matcher (förutom VIF i premiären) spelmässigt och chansmässigt, men inte fått till det i avslutningslägena.
Eller kanske var det LIF som var riktigt vassa? Svår fråga att besvara, personligen tror jag att sanningen ligger någonstans mittemellan. Man ska inte ta ifrån gruppen/grabbarna att de faktiskt gjorde en bra försäsong.
Känslan inför premiärmatchen mot Vretstorps IF var god, vi hade sett de spela och trodde på poäng. LIF fick se sig besegrade av ett starkt VIF och första förlusten efter en lång period av ”vinnande” är extra tung.
Förlusten följdes upp av två oavgjorda matcher mot IK Sturehov och Öfvre Adolfsberg. Alla runt laget och spelare sa då ”vi var lika dåliga på våren förra året” och ”vi har genom historien alltid varit ett höstlag”. Kanske inte just de orden du som ny tränare vill höra just då, speciellt när man tittade på tabellen. En tabell ljuger ju aldrig liksom.
Efter två oavgjorda matcher väntade en tuff match mot Scandinavian FC, enda motståndarlaget utöver Grythyttans IF som vi i ledarstaben inte sett spela på försäsongen. En lurig match, det blev torsk med hela 3-0 i en match där hemmalaget var riktigt bra och vi gjorde de riktigt riktigt bra. Det fanns en del faktorer som såklart påverkade resultaten dittills i serien, vi hade inte spelat samma backlinje i 2 matcher i rad. Eller haft samma eller åtminstone liknande matchtrupp 2 matcher efter varandra. Stor omsättning på spelare = ingen kontinuitet. Ingen kontinuitet = inga bra förutsättningar att vinna matcher.
Vi lyckades dock resa oss på 9 och sedan gå för knock när Laxå IF gästade Björkvallen, som för övrigt äntligen var spelbar. Då är vi alltså framme i 14e april(!). Första 3 poängaren bärgades hem och där och då släppte mycket mentalt för många av spelarna. Vi hade ju varit med alla matcher (förutom VIF i premiären) spelmässigt och chansmässigt, men inte fått till det i avslutningslägena.
Känslan inför IFK Örebro-matchen på bortaplan var god. Visst vi hade en del avbräck i försvaret, men spelarna som fick chansen klarade det med bravur. Dessutom hade vi fått tillbaka Tobias Boström från KIF, på lån säsongen ut.
Att sedan bara få med sig 1p från den matchen var inte roligt, men med facit i hand och med tanke på hur laget uppträdde och hur själva matchen såg ut, kändes det helt klart bättre än tidigare. Den känslan byttes såklart bort totalt 8 dagar senare efter att domaren blåst av matchen vs Yxhult IK på bortaplan. Förlust och en tung sådan, visst de var serieledare inför matchen och vi låg ju på nedre halvan. Men såsom matchen såg ut, de spelare som LIF saknade till matchen så kändes den förlusten tung såklart. Vem gillar att förlora?
Efter den förlusten fick vi äntligen lite kontinuitet i försvarslinjen, matchtruppen och vips började vinsterna ramla in. Först ut var Adolfsbergs IK som vi vunnit mot i första träningsmatchen, en tuff match på förhand såklart. AIK är ett lag som i alla fall vill spela fotboll, de lagen är lätt räknade på handen i årets div.4 tyvärr. Som tränare ska man spela efter sitt spelarmaterial sägs det, jag gissar att de lag jag pratar om gör just det. Alla sätt är bra förutom de dåliga så att säga.
Vi vann med 2-1 men resultatet speglade inte matchen, vi borde gjort ett par mål till men det viktigaste var att vinna. Den följande veckan var på förhand tuffast möjlig för LIF, många matcher på kort tid. Match mot AIK fredag, match mot Karlslunds IF HFK (cupmatch) på tisdagen efter och sedan bortamatch mot Lillåns FK (bilden nedan) på fredagen.
Vi lyckades vinna alla 3 matcherna och hade då fått igång en ”winning-streak” på 3 raka vinster. Kommande matcher var mot motstånd som höll till på nedre halvan av tabellen (+ Vretstorp), mycket luriga matcher där allt kan hända. Motivation slår ju klass, när "klass" inte tar jobbet. Grabbarna visade en härlig inställning och attityd och vips hade Latorps IF av bara farten vunnit mot Real Örebro FF och Grythyttans IF också.
Med 5-raka matcher i bagaget åkte vi till Fredriksbergs IP för att ta oss an Vretstorps IF, vi ville ha revansch för den snöpliga premiärförlusten såklart. Mer tändvätska behövdes inte, efter 90mins stod vi där som segrare, otroligt skön känsla.
Nu gick vi till halvtidsvila och parkerade på en fin 4:e plats, 21 inspelade poäng. Inte illa, klubben hade föregående år spelat in 18p på 12 spelade matcher. Nu 1år senare, ny tränare, en del nya spelare och där är kvittot: 4:e plats och 3p bättre än föregående år.
Att sedan bara få med sig 1p från den matchen var inte roligt, men med facit i hand och med tanke på hur laget uppträdde och hur själva matchen såg ut, kändes det helt klart bättre än tidigare. Den känslan byttes såklart bort totalt 8 dagar senare efter att domaren blåst av matchen vs Yxhult IK på bortaplan. Förlust och en tung sådan, visst de var serieledare inför matchen och vi låg ju på nedre halvan. Men såsom matchen såg ut, de spelare som LIF saknade till matchen så kändes den förlusten tung såklart. Vem gillar att förlora?
Efter den förlusten fick vi äntligen lite kontinuitet i försvarslinjen, matchtruppen och vips började vinsterna ramla in. Först ut var Adolfsbergs IK som vi vunnit mot i första träningsmatchen, en tuff match på förhand såklart. AIK är ett lag som i alla fall vill spela fotboll, de lagen är lätt räknade på handen i årets div.4 tyvärr. Som tränare ska man spela efter sitt spelarmaterial sägs det, jag gissar att de lag jag pratar om gör just det. Alla sätt är bra förutom de dåliga så att säga.
Vi vann med 2-1 men resultatet speglade inte matchen, vi borde gjort ett par mål till men det viktigaste var att vinna. Den följande veckan var på förhand tuffast möjlig för LIF, många matcher på kort tid. Match mot AIK fredag, match mot Karlslunds IF HFK (cupmatch) på tisdagen efter och sedan bortamatch mot Lillåns FK (bilden nedan) på fredagen.
Med 5-raka matcher i bagaget åkte vi till Fredriksbergs IP för att ta oss an Vretstorps IF, vi ville ha revansch för den snöpliga premiärförlusten såklart. Mer tändvätska behövdes inte, efter 90mins stod vi där som segrare, otroligt skön känsla.
Nu gick vi till halvtidsvila och parkerade på en fin 4:e plats, 21 inspelade poäng. Inte illa, klubben hade föregående år spelat in 18p på 12 spelade matcher. Nu 1år senare, ny tränare, en del nya spelare och där är kvittot: 4:e plats och 3p bättre än föregående år.
Givetvis hade detta inte gått om inte spelarna hade levererat, något de gjort. Dock finns det mer att ta av, alla kan bli bättre, spelare som ledare. Men de bitarna tar vi internt såklart. Vi kan höja oss och ta ytterligare kliv om vi vill. Vi vet vi kan bättre och är inte nöjda, vi ska göra allt för att göra en bättre höst än vårsäsongen, så får vi se hur långt det räcker.
- Vi har använt oss av 24st olika seniorspelare (31st totalt i truppen) i seriespelet + låtit 2st juniorer födda -00 och -01 debutera i div.4. Totalt sett har 28st olika spelare gjort minst 1 A-match i vår.
- LIF är i kvartsfinal i Eksjöhuscup, vi möter Nora BK 8:e aug 19.00 på Björkvallen. På vägen har man slagit ut IF Eker(div.5), Karlslunds IF HFK(div.2) med totala målskillnaden 8-4.
- Bredden i truppen har varit en av faktorerna att laget gått bra, när en eller flera spelare saknats har andra klivit fram. Otroligt viktigt med bredd som innehar kvalité!
Med dessa ord vill jag önska er en bra sommar, tack alla ledare i LIF, funktionärer och övrga ”Latorpare” som gör att skutan flyter, ingen nämnd ingen glömd. Tack sponsorer & publik och såklart spelarna för en bra vår. Nu laddar vi batterierna för en rolig höst.
#ForzaLatorp
#LatorpsIF,
#Lokalfotboll,
#NärkesAllsvenska,
DeZurda,
Div.4,
Örebro,
Kommentera